Jag vill bara tala om att ibland är livet inte alltid som det var när man var yngre. Det värsta som finns är nog att bråka med sin bästa vän. Jag hoppas att hon förlåter mig. Jag hatar verkligen att bråka med henne och det gör bara att jag vill dö men när v är vänner så gör hon mig alltid glad och då kan jag bara inte hata henne :)
Jag funderar på att skriva ett långt medelande här på bloggen om hu jag har känt det och hur jag har mått men då behövs mod och tid. Jag vill inte att folk ska tycka att jag är konstig och galen så att någon anmäler mig tipp psyket ;)
// Lovisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar